RASSTANDARD FÖR BOXER
Orginalstandard 2001-03-13
FCI-standard 2001-04-02
Tyska SKK:s standardkommitté 2001-03-20
Ursprungsland/Hemland: Tyskland
Användningsområde: Sällskaps-, skydds- och tjänstehund
FCI - Klassifikation: Grupp 2, sektion 2.1 Med arbetsprov

BAKGRUND/ÄNDAMÅL
Boxern anses närmast härstamma från den lilla “Brabanter Bullenbeisser” en tysk bulldogg som fanns i
början av 1800-talet. På den tiden var uppfödare av Bullenbeisser mestadels jägare som använde hunden
till jakt. Den hade till uppgift att hålla fast det vilt, som hetshundar stött upp tills jägaren kom och nedlade
bytet. För att klara sin uppgift att bita och hålla sig kvar i bytet, var hunden tvungen att ha en så bred mun
och breda käkar som möjligt. De Bullenbeisser som hade dessa yttre egenskaper var bäst lämpade för sin
uppgift och kom därför att användas i aveln. Denna selektiva avel på brukbarhet kom alltså att ge en
brednosig ras med “uppnäsa”.
 

HELHETSINTRYCK
Boxern skall vara en medelstor, korthårig, kraftfull hund med kvadratisk kropp och kraftig benstomme.
Muskulaturen skall vara torr, mycket väl utvecklad och framträdande på ett välmodellerat sätt. Rörelserna
skall vara livliga, kraftfulla och eleganta. Boxern skall varken förefalla klumpig eller tung, ej heller luftig
eller lätt.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN
a) Kroppslängd / mankhöjd: kroppens kontur skall vara kvadratisk, dvs. en vågrät linje över ryggen
skall tillsammans med lodräta linjer genom skulderbladsleden respektive sittbensknölen bilda en
kvadrat.
b) Bröstdjup / mankhöjd: bröstkorgen skall nå ner till armbågarna. Bröstkorgens djup skall vara
hälften av mankhöjden.
c) Nosryggens längd / huvudets längd: nosryggens längd skall förhålla sig till skallens längd som
1 : 2 (mätt från nosspetsen till inre ögonvrån respektive från inre ögonvrån till nackknölen).

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR
Boxern skall vara mentalt stabil, självmedveten, lugn och ha jämnt sinnelag. Boxerns temperament och
karaktär är av allra största vikt. Dess tillgivenhet och trofasthet mot sin förare och hela familjen liksom
dess vaksamhet och oförskräckta mod som försvarare är sedan gammalt berömd. Den är beskedlig i familjen
men avvaktande mot främlingar, glad och vänlig i lek men oförskräckt när det är allvar. Boxern är lätt att
dressera p g a sin samarbetsvilja, käckhet och sitt mod, sin naturliga skärpa och sitt luktsinne. Genom sin
anspråkslöshet och renlighet är boxern lika trevlig och uppskattad som sällskapshund, som den är som
skydds- och tjänstehund. Boxern är varken falsk eller bakslug utan hederlig till sin karaktär.
 

HUVUD:
Huvudet ger boxern dess särprägel. Det måste stå i proportion till kroppen och får varken ge ett för lätt
eller för tungt intryck. Nospartiet skall vara så brett och mäktigt som möjligt. Huvudets skönhet beror på
det harmoniska storleksförhållandet mellan nosparti och skalle. Från vilket håll man än betraktar huvudet,
framifrån, uppifrån eller från sidan, skall nospartiet stå i rätt förhållande till skallen, dvs
aldrig verka för litet.
Den mörka masken skall begränsa sig till nospartiet och till sin färg tydligt skilja sig från färgen på
huvudet i övrigt för att intrycket inte skall bli dystert.
Huvudet skall vara torrt, alltså utan rynkor. Naturligt bildas dock rynkor på skallen då hunden är extra
uppmärksam. På båda sidor om näsroten och nedåt finns alltid antydan till rynkor.
SKALLPARTI
Skallen skall vara så smal och kantig som möjligt. Den skall vara lätt välvd, varken klotaktigt kort eller
platt och ej heller för bred. Nackknölen skall inte vara för kraftigt markerad.
Pannfåran skall endast vara svagt markerad och får, speciellt mellan ögonen, inte vara för djup.
STOP
Pannan skall mot nosryggen bilda en tydlig avsats. Nosryggen får inte vara intryckt i pannan som hos en
bulldogg men ej heller sluttande.
NOSTRYFFEL
Boxern skall vara lätt uppnäst. Nostryffeln skall vara bred och svart med vida näsborrar. Nosspetsen skall
ligga något högre än näsroten.
NOSPARTI
Nospartiet skall vara mycket väl utvecklat i rummets tre dimensioner, alltså varken spetsigt eller smalt,
kort eller grunt. Dess form påverkas av
a) käkarnas form
b) hörntändernas placering i käkarna
c) läpparnas beskaffenhet.
Hörntänderna skall vara välutvecklade och sitta på så stort avstånd ifrån varandra som möjligt. Därigenom
blir nospartiet framtill brett, nästan kvadratiskt och bildar en trubbig vinkel mot nosryggen.Framtill skall
övre läppkanten vila mot undre läppkanten. Den uppåtböjda delen av underkäken, som kallas haka, får
inte på ett påfallande sätt skjuta ut framför överkäken, än mindre försvinna in under den. Hakan skall
såväl framifrån, som från sidan, vara väl markerad. När munnen är sluten får varken tänderna i underkäken
eller tungan vara synlig.
LÄPPAR
Läpparna skall framhäva nospartiets utseende. Överläppen skall vara tjock och fyllig och därmed fylla
upp det hålrum som bildas genom underbettet, varvid läppen hålls uppe av underkäkens hörntänder.
KÄKAR/TÄNDER
Underkäken skall skjuta ut framför överkäken och vara lätt böjd uppåt. Boxern skall ha underbett. Överkäken
skall vara brett ansatt i skallen och endast obetydligt smalna av framåt.
Tänderna skall vara starka och sunda. Incisiverna skall vara ansatta så regelbundet som möjligt i en rak
linje. Hörntänderna skall vara stora och placerade på stort avstånd ifrån varandra.
KINDER
Kinderna skall, i överensstämmelse med käkarna, vara kraftigt utvecklade utan att ändå vara för betonat
framträdande. De skall snarare med en lätt välvning övergå i nospartiet.
ÖGON
Ögonen skall vara mörka och varken för små, för utstående eller för djupt liggande. Uttrycket skall vara
energiskt och intelligent. Det får inte vara hotfullt eller ”stickande”. Ögonlockskanterna måste vara mörka.
ÖRON
De okuperade öronen skall i storlek harmoniera med huvudet.
De skall vara ansatta på sidorna av skallens högsta punkt. Öronen skall ligga an mot kinderna när hunden
är lugn. När hunden är uppmärksam skall öronen med ett tydligt veck falla framåt.
HALS
Halsens överlinje skall löpa i en elegant båge från den tydligt markerade nacken ner till manken. Den
skall vara lång, rund, kraftig, muskulös och torr.
KROPP
Kroppen skall vara kvadratisk. Bålen skall vila på kraftiga, raka ben.
MANKE
Manken skall vara markerad.
RYGG
Ryggen, inklusive ländpartiet, skall vara kort, stadig, plan och bred med kraftig muskulatur
LÄNDPARTI
se rygg.
KORS
Korset skall vara lätt sluttande, brett och svagt välvt. Bäckenet skall vara långt och, speciellt hos tikarna,
brett.
BRÖSTKORG
Bröstkorgen skall vara djup och nå till armbågarna. Bröstdjupet skall utgöra hälften av mankhöjden.
Förbröstet skall vara väl utvecklat. Revbenen skall vara väl välvda, men inte tunnformiga, och nå långt
bak.
UNDERLINJE
Buklinjen skall vara elegant uppsvängd. Flankerna skall vara grunda, strama och lätt uppdragna.
SVANS
Svansansättningen skall snarare vara hög än låg. Svansen skall vara okuperad.
EXTREMITETER:
Framställ
Frambenen skall framifrån sett vara raka och parallella med kraftig benstomme.
Skulderblad
Skulderbladen skall vara långa och snedställda. De skall ligga stramt an mot kroppen och inte ha alltför
kraftig muskulatur
Överarm
Överarmarna skall vara långa och bilda en rät vinkel mot skulderbladet.
Armbåge
Armbågarna skall varken ligga alltför tätt an mot bröstkorgen eller vara utåtvridna.
Underarm
Underarmarna skall vara långa, lodräta och ha torr muskulatur.
Handlov
Handlovarna skall vara kraftiga och väl, men inte överdrivet, markerade.
Mellanhand
Mellanhänderna skall vara korta och nästan lodräta mot marken.
Tassar
Framtassarna skall vara små, runda och väl slutna.
Trampdynorna skall vara tjocka och oömma.
BAKSTÄLL
Bakstället skall ha mycket välutvecklad och hård muskulatur, som välmodellerat och tydligt skall framträda
under huden. Sedda bakifrån skall bakbenen vara parallella.
Lår
Låren skall vara långa och breda. Höft- och knälederna skall vara väl vinklade.
Knäled
Då hunden står naturligt skall knäleden vara belägen i lodrät linje med höftbenskammen.
Underbenen
Underbenen skall vara mycket muskulösa.
Has
Hasorna skall vara korta och väl, men inte överdrivet, markerade. Hasvinkeln skall vara ca 140°.
Mellanfot
Mellanfötterna skall var korta med en obetydlig lutning mot marken på ca 95 - 100°.
Tassar
Baktassarna skall vara något längre än framtassarna. De skall vara väl slutna med tjocka och oömma
trampdynor.
RÖRELSER
Rörelserna skall vara livliga, fulla av kraft och ädla.
HUD
Huden skall vara torr, elastisk och utan veck.
PÄLS
Pälsen skall vara kort, hård, glänsande och åtliggande
FÄRG
Färgen skall vara gul eller tigrerad, i båda fallen med svart mask.
Gult förekommer i olika nyanser, från ljusgul till mörkt hjortröd, där en nyans mitt emellan dessa anses
vackrast (rödgul). Den tigrerade varianten har på den gula bottenfärgen i ovan nämnda nyanser, mörka
eller svarta strimmor som löper i revbenens riktning. Bottenfärgen och strimmorna måste vara klart avskilda
från varandra.
Vita tecken skall inte betraktas som fel, de kan till och med vara ganska tilltalande.
STORLEK
Hanhund: 57 - 63 cm
Tik: 53 - 59 cm
Vikt:
Hanhund: över 30 kg (vid en mankhöjd på ca 60 cm)
Tik: ung. 25 kg (vid en mankhöjd på ca 56 cm)
 

FEL
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
UPPFÖRANDE/KARAKTÄR
Aggressivitet, ondsinthet, lömskhet, opålitlighet, brist på rastypiskt temperament, feghet.
(Not. I Sverige tilldelas hund som är mentalt undermålig 0 pris, se SKKs utställningsbestämmelser).
HUVUD
Brister i ädelhet och uttryck. Mörkt och dystert ansikte. Pinscher- eller bulldoggsaktigt huvud. Benägenhet
att dregla. Synliga tänder eller tunga. För spetsigt eller lätt nosparti. Sluttande nosrygg. Nostryffel som
skinande läder och utan struktur eller nostryffel som p g a klimatet tillfälligt förlorat pigmentering. Ljus
nostryffel. Ljusa s k rovfågelögon. Ej fullständigt pigmenterat tredje ögonlock. Hos hund med okuperade
öron: slarvigt burna öron, helt eller delvis upprättstående öron eller s k rosenöron.
Skev underkäke. Sned tandrad, oregelbunden tandställning, dåligt utvecklade tänder. Tänder som blivit
obrukbara till följd av sjukdom.
HALS
Kort, tjock, löst halsskinn.
KROPP
För bred eller för grund front. Svankrygg, karprygg eller svag rygg. Mager rygg. Lång, smal och skarpt
insjunken länd, svag förbindning med korset. Välvt ländparti. Brant kors. Smalt bäcken. Hängbuk. Insjunken
flank.
SVANS
Låg svansansättning. Kroksvans.
FRAMSTÄLL
“Fransysk front”. Lösa skuldror. Lösa armbågar. Veka mellanhänder. “Hartassar”. Platta, spretiga tassar.
BAKSTÄLL
Svag muskulatur. För dåligt vinklat eller övervinklat bakställ. Hjulbenthet. För brett mellan hasorna.
Kohasighet. Hastrånghet. Sporrar på bakbenen. “Hartassar”. Platta, spretiga tassar.
RÖRELSER
Vaggande gång. Inte tillräckligt vägvinnande steg. Passgång. Stelhet.
PÄLSFÄRG
Mask som breder ut sig förbi nospartiet. Strimmor som sitter för tätt eller bara enstaka urskiljbara strimmor.
Sotig bottenfärg. Färger som blandar sig med varandra. Osköna vita tecken t ex på hela eller halva huvudet.
Hårrem av annan färg än gul eller tigrerad, eller när det vita utgör mer än 1/3 av den standardenliga
bottenfärgen.
NOT ABENE
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess
hälsa och sundhet.
TESTIKLAR
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.