RASSTANDARD FÖR BOXER

(Deutcher Boxer)

URSPRUNGSLAND/HEMLAND:

Tyskland

ANVÄNDNINGSOMRÅDE:

Sällskaps- skydds- och tjänstehund

FCI - KLASSIFIKATION:

Grupp 2, sektion 2.1
Med arbetsprov

BAKGRUND / ÄNDAMÅL:

Boxern anses närmast härstamma från den lilla "Brabanter Bullenbeisser" en tysk bulldogg som fans i början av 1800-talet. På den tiden var uppfödare av Bullenbeisser mestadels jägare som använde hunden under jakt. Den hade till uppgift att hålla fast det vilt som hetshundar stött upp tills jägaren kom och nedlade bytet. För att klara sin uppgift att bita och hålla sig kvar i bytet var hunden tvungen att ha en så bred mun och vida käkar som möjligt. De Bullenbeisser som hade dessa yttre egenskaper var bäst lämpad för sin uppgift och kom därför att användas i aveln. Denna selektiva avel på brukbarhet kom alltså att ge en brednosig ras med "uppnäsa".

HELHETSINTRYCK:

Boxern skall vara en medelstor, korthårig, kraftfull hund med kvadratisk kropp och kraftig benstomme. Muskulaturen skall vara torr, mycket väl utvecklad och framträdande på ett välmodellerat sätt. Rörelserna skall vara livliga, kraftfulla och eleganta. Boxern skall varken förefalla klumpig eller tung, ej heller luftig eller lätt.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:

a) Kroppslängd / mankhöjd; kroppens kontur skall vara kvadratisk, dvs den lodräta linjen från skulderbladsspetsen och den från sittbensknölen, skall tillsammans med en vågrät linje mätt över manken bilda en kvadrat.

b) Bröstdjup / mankhöjd; bröstkorgen skall nå ner till armbågarna. Bröstkorgens djup skall vara hälften av mankhöjden.

c) Nosryggens längd / huvudets längd; nosryggens längd skall förhålla sig till skallens längd som 1 : 2 (mätt från nosspetsen till inre ögonvrån resp från inre ögonvrån till nackknölen).

UPPFÖRANDE / KARAKTÄR:

Boxern skall vara mentalt stabil, självmedveten, lugn och ha jämnt sinnelag. Boxerns temperament och karaktär är av allra största vikt. Dess tillgivenhet och trofasthet mot sin förare och hela familjen liksom dess vaksamhet och oförskräckta mod som försvarare är sedan gammalt berömd. Den är beskedlig i familjen men avvaktande mot främlingar, glad och vänlig i lek men oförskräckt när det är allvar. Boxern är lätt att dressera p g a sin samarbetsvilja, käckhet och sitt mod, sin naturliga skärpa och sitt luktsinne. Genom sin anspråkslöshet och sin renlighet är boxern lika trevlig och uppskattad som sällskapshund, som den är som skydds- och tjänstehund. Boxern är varken falsk eller bakslug utan hederlig till sin karaktär.

HUVUD:

Huvudet ger boxern dess särprägel. Det måste stå i proportion till kroppen och får varken ge ett för lätt eller för tungt intryck.
Nospartiet skall vara så brett och mäktigt som möjligt. Huvudets skönhet beror på det harmoniska storleksförhållandet mellan nosparti och skalle. Från vilket håll man än betraktar huvudet, framifrån, uppifrån eller från sidan, skall nospartiet stå i rätt förhållande till skallen dvs aldrig verka för litet. Huvudet skall vara torrt, alltså utan veck. Naturligt bildas dock rynkor på skallen vid öronen eller när öronen inte är kuperade, då hunden lystrar. På båda sidor om näsroten och nedåt finns alltid antydan till rynkor. Den mörka masken skall begränsas till nospartiet och till sin färg tydligt skilja sig från färgen på huvudet i övrigt för att intrycket inte skall bli dystert.

Skallparti:

Skallen skall vara så smal och kantig som möjligt. Den skall vara lätt välvd, varken klotaktigt kort eller platt och ej heller för bred. Nackknölen skall inte vara för kraftigt markerat. Pannfåran skall endast vara svagt markerad och får, speciellt mellan ögonen, inte vara för djup.

Stop:

Pannan skall mot nosryggen bilda en tydlig avsats. Nosryggen får inte vara intryckt i pannan som hos en bulldogg men ej heller sluttande.

Nostryffel:

Boxern skall vara lätt uppnäst. Nostryffeln skall vara bred och svart med vida näsborrar. Nosspetsen skall ligga något högre än näsroten.

Nosparti:

Nospartiet skall vara väl utvecklat i rummets tre dimensioner, alltså varken spetsigt eller smalt, kort eller grunt. Dess form påverkas av
a) käkarnas form
b) hörntändernas placering i käkarna
c) läpparnas beskaffenhet
Hörntänderna skall vara välutvecklade och sitta på så stort avstånd ifrån varandra som möjligt. Därigenom blir nospartiet framtill brett, nästan kvadratiskt och bildar en trubbig vinkel mot nosryggen. Framtill skall övre läppkanten vila mot undre läppkanten, Den uppåtböjda delen av underkäken, som kallas haka, får inte på ett påfallande sätt överlappa överkäke än mindre försvinna in under den. Hakan skall så väl framifrån, som från sidan, vara väl markerad. När munnen är sluten får varken tänderna i underkäken eller tungan vara synlig.

• Läppar:

  Läpparna skall framhäva nospartiets utseende. Överläppen skall vara tjock och fyllig och därmed fylla upp det hålrum som bildas genom underbettet, varvid läppen hålls uppe av underkäkens hörntänder.

  Käkar/tänder:

  Underkäken skjuter ut framför överkäken och skall vara lätt böjd uppåt. Boxern skall ha underbett. Överkäken skall vara brett ansatt i skallen och endast obetydligt smalna va framåt. Tänderna skall vara starka och sunda. Incisiverna skall vara ansatta så regelbundet som möjligt i en rak linje. Hörntänderna skall vara stora och placerade på så stort avstånd ifrån varandra som möjligt.

  Kinder:

  Kinderna skall, i överensstämmelse med käkarna, vara kraftigt utvecklade utan att ändå vara för betonat framträdande. De skall snarare med en lätt välvning övergå i nospartiet.

  Ögon:

  Ögonen skall vara mörka och varken för stora (rätt översättning från tyska standarden skall vara SMÅ inte STORA), för utstående eller för djupt liggande. Uttrycket skall vara energiskt och intelligent. Det får inte vara hotfullt eller "stickande". Ögonlockskanterna måste vara mörka.

  Öron:

  Öronen skall vara högt ansatta. De spetsigt kuperade öronen skall vara måttligt långa och rättuppstående. Öronen skall inte vara för breda vid ansättningen. De okuperade öronen skall i storlek harmoniera med huvudet för övrigt och hellre vara små än stora. De skall kännas tunna. Öronen skall vara ansatta brett isär och på sidorna av skallens högsta punkt. Öronen skall ligga an mot kinderna när hunden är lugn. När hunden är uppmärksam skall öronen med ett tydligt veck falla framåt.

HALS:

Halsens överlinje löper, från den tydligt markerade nacken ner till manken, i en elegant båge. Den skall vara lång, rund, kraftig, muskulös och torr.

KROPP:

Kroppen skall vara kvadratisk. Bålen vilar på kraftiga, raka ben.

Manke:

Manken skall vara markerad.

Rygg:

Ryggen, inklusive ländpartiet, skall vara kort, stadig, plan, bred med kraftig muskulatur.

Ländparti:

se Rygg.

Kors:

Korset skall vara lätt sluttande, brett och svagt välvt. Bäckenet skall vara långt och, speciellt hos tikarna, brett.

Bröstkorg:

Bröstkorgen skall vara djup och nå till armbågarna. Bröstdjupet skall utgöra hälften av mankhöjden. Förbröstet skall vara väl utvecklat. Revbenen skall vara välvda, men inte tunnformiga och nå långt bak.

Underlinje:

Buklinjen skall vara elegant uppsvängd. Flanken skall vara kort, stram och lätt uppdragen.

Svans:

Svansansättningen skall hellre vara hög än låg. Svansen skall vara kort kuperad och buren uppåt.

FRAMSTÄLL:

Frambenen skall vara raka och parallella med kraftig benstomme.

Skulderblad:

Skulderbladen skall vara långa och snedställda. De skall ligga stramt an mot kroppen och inte ha alltför kraftig muskulatur.

Överarm:

Överarmen skall vara långa och bilda en rät vinkel mot skulderbladet.

Armbåge:

Armbågarna skall varken ligga alltför tätt an mot bröstkorgen eller vara utåtvridna.

Underarm:

Underarmarna skall vara långa, lodräta och ha torr muskulatur.

Handlov:

Handloven skall vara kraftig och väl markerad dock inte uppdriven.

Mellanhand:

Mellanhanden skall vara kort och nästan lodrät mot marken.

Tassar:

Framtassarna skall vara små, runda och väl slutna. Trampdynorna skall vara tjocka och oömma.

BAKSTÄLL:

Bakstället skall ha mycket välutvecklad och hård muskulatur, som välmodellerat och tydligt skall framträda under huden. Sedda bakifrån skall bakbenen vara parallella.

Lår:

Låren skall vara långa och breda. Höft- och knälederna skall vara väl vinklade.

Knäled:

Då hunden står naturligt skall knäleden nå så långt fram att den ligget i lodrät linje med höftbenskammen.

Underben:

Underbenen skall vara mycket muskulösa.

Has:

Hasorna skall vara korta och väl markerade. Hasvinkeln skall vara ca 140° .

Mellanfot:

Mellanfoten skall vara kort med en obetydlig lutning mot marken på ca 95 - 100° .

Tassar:

Baktassarna skall vara något längre än framtassarna. De skall vara väl slutna med tjocka och oömma trampdynor.

RÖRELSE:

Rörelserna skall vara livliga, fulla av kraft och ädla.

HUD:

Huden skall vara torr, elastisk och utan veck.

PÄLS:

Pälsen skall vara kort, hård, glänsande och åtliggande

Färg:

Gul eller tigrerad med svart mask. Gult förekommer i olika nyanser, från ljusgult till mörkt hjortrött, där en nyans mitt emellan anses vackrast (rödgul). Den tigrerade varianten har på den gula bottenfärgen i ovan nämnda nyanser, mörka eller svarta strimmor som löper i revbenens riktning. Bottenfärgen och strimmorna måste vara klart avskilda från varandra. Vita tecken skall inte betraktas som fel, de kan till och med vara ganska tilltalande.

Mankhöjd:

Hanhund: 57 - 63 cm
Tik: 53 -59 cm

Vikt:

Hanhund: över 30 kg (vid en mankhöjd på ca 60 cm)
Tik: ung. 25 kg (vid en mankhöjd på ca 56 cm)

FEL:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Uppförande/karaktär:

Aggressivitet, ondsinthet, lömskhet, opålitlighet, feghet, brister i temperamentet. (Not, I Sverige tilldelas hund som är mentalt undermålig 0 pris, se SKKs utställningsbestämmelser).

Huvud:

Brister i ädelhet och uttryck. Mörkt och lömskt ansikte. Pinscher- eller bulldoggsaktigt huvud. Benägenhet att dregla. Synliga tänder och tunga. För spetsigt eller lätt nosparti. Sluttande nosrygg. Nostryffel som skinande läder och utan struktur eller nostryffel som p g a klimatet tillfälligt förlorat pigmentering. Ljus nostryffel. Ljusa s.k. rovfågelögon. Dåligt pigmenterat tredje ögonlock. Dåligt kuperade öron. Hos hund med okuperade öron: slarvigt burna öron, helt eller delvis upprättstående öron eller s.k. rosenöron. Skev underkäke. Sned tandrad, oregelbunden tandställning, dåligt utvecklade tänder. Tänder som blivit obrukbara till följd av sjukdom.

Hals:

Kort, tjockt, löst halsskinn.

Kropp:

För bred eller för grund front. Svankrygg, karprygg eller svag rygg. Mager rygg. Lång, smal och insjunken länd, dålig förbindning med korset. Välvt ländparti. Sluttande kors. Smalt bäcken. Hängbuk. Insjunken flank. Låg svansansättning.

Framställ:

"Fransysk front". Lösa skuldror. Lösa armbågar. Veka mellanhänder. "Hartassar". Platta, spretiga tassar.

Bakställ:

Svag muskulatur. För dåligt vinklat eller övervinklat bakställ. Hjulbenthet. För brett mellan hasorna. Kohasighet. Hastrånghet. Sporrar på bakbenen. "Hartassar". Platta, spretiga tassar.

Rörelser:

Vaggande gång. Inte tillräckligt vägvinnande steg. Passgång. Stelhet.

Pälsfärg:

Mask som breder ut sig förbi nospartiet. Strimmor som sitter för tätt eller bara enstaka urskiljbara strimmor. Sotig bottenfärg. Färger som blandar sig med varandra. Osköna vita tecken t ex på hela eller halva huvudet och när det vita utgör mer än 1/3 av den standardenliga bottenfärgen.

TESTIKLAR:

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Denna rasstandard får självklart kopieras av alla som vill ha den!